Rädda en varg, skjut en jägare
Den ovanstående meningen är ett citat från dekaler som klistrats på jägares bilar. Jag vill redan här säga att jag inte är någon som helst vargvän. Deras onda ögon gör mej precis lika rädd som jag är för vissa människor. Sådana som mördar och misshandlar och hedrar Hin Håle med andra diverse vansinniga saker.
Att hota med att mörda en jägare gör anti-jaktaktivisterna precis lika dåliga som de anser att skyttarna är. Eller förresten, jag tar tillbaks det. Det flyttar dem till en nivå under, till den typen av grymma människor som jag på samma gång räds och föraktar. Jag kommer aldrig, ALDRIG att jämställa ett djur med en människa. Att döda ett djur kommer i min värld inte någonsin ha samma betydelse som att döda en människa. Däremot tycker jag inte det är normalt och vettigt att plåga hundar till döds eller lämna sommarkatten åt sitt öde i augusti.
När jag ser en bild på aktivister som demonstrerar genom att fejka mord på en jägare, då undrar jag om de är allvarligt psykiskt störda, onda som Voldemort eller om de fått för lite kärlek. Aldrig någonsin kan jag sympatisera med sådana auktioner.
Som avslutning villl jag säga att jag tycker om djur. Inte alla, det erkänner jag. Ormar hör till den kategorin varelser som jag önskar inte fanns, då bara ordet orm får mej att lyfta på fötterna och rysa. Men jag skulle gärna ha en katt, hund eller häst. Jag tycker om att se älgar, rådjur och rävar ute i naturen (så länge de är i naturen och inte på min motorhuv, vill jag tillägga). Men det fyller mej med en ojämförbar skräck när vargen går i skolbarnens fotspår i snön, precis som att jag undviker att gå ensam i mörkret av rädsla för galna mördare och våldtäktsmän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar