Slask

JÄVLA KÄRA MÄNNISKOR!

Jag satt mitt emot er på tåget när ni hånglade som två fjortisar. Mitt hjärta hade ett ekande tomrum, som ett hål kan man säga. Dess såriga kanter hade dessutom fått ett nytt rivmärke under helgen så att se er förbaskade kärlek gjorde mej lite äcklad.

Ville skrika att det kommer går över och ta slut. Jag höll tyst och led. Kastade nästan boken jag läste i huvudet på er. Minst tre gånger. Men det är inte min bok. Funderade på att slänga lite smågodis istället, speciellt när jag tröttnat på salt och sött. Jag gjorde inte det heller. Men fan så himla gärna jag ville.

Det borde vara förbjudet att hångla på tåg. Speciellt om man är vuxen. Precis som det är åldersgräns på biljetterna. Eller så kunde väl SJ införa hångelfria kupeér.

Rollin' home

Det blev en bra helg. Lite stressad över the Bad One, men såg inte den som en vettig anledning att missa festen jag åkte hem för. Det gick fint. Inget monster i sikte, men han var där. Borde ha varit parentesen i det här inlägget, men nu blev det huvudnummer. Intressant att jag blir straffad för nån annans dumheter, men det angår inte mej längre.

Är på första tåget av tre, sen blir det buss i stan innan jag är hemma. Är sådär halvsugen på att jobba imorrn, men arbetslusten kommer väl bara jag får bita tag i veckans projekt. Eftersom vi är mitt i en kampanj är det inget speciellt som ska göras, men hittar alltid något... Har lite rensning på schemat iallafall, så tiden kommer med säkerhet gå alldeles för fort. Som vanligt alltså. Jag gillar.

På en skala

Den enda skala som räknas är den som går från ett till tio. Det är så man rangordnar allt. Precis allt. Just nu mår jag ganska bra. På en skala är jag en åtta i lycklighet. Det går bra nu.

Ett litet minus för Det Där. Men egentligen känner jag ingenting så det borde inte vara ett problem. Men mentalt störda människor kan inte alltid förstå saker. Get the message, I don't care.

Snart hemma. Eller borta? I skogen iallafall!

Latest news

Det känns bra nu.

Äntligen börjar livet fungera igen. Någorlunda iallafall. Började allvarligt fundera på att byta jobb, men nu känns det som om jag kanske vill stanna där jag är. Visserligen är det segt med pendlingen, men snart blir det sommar. Dessutom tror jag att det kommer funka bättre med min nya chef. Helt plötsligt fick vi något gemensamt och det lossnade på något sätt. Kanske ändrar det sej men nu känns det ok. Så det där med nytt jobb... Äh, jag vet inte...

Igår var jag på after work. Härligt att kunna gå ut, ta ett par glas vin, äta en bit och ha trevligt med en väninna en helt vanlig dag. Funkar för mej. Jag tror att det kommer bli bra det här.


PS! Ni som känner mej: the very bad one har verkligen en gång för alla bevisat och visat sin fula sida. Den lilla gnutta respekt jag hade kvar är borta. Han är den personen jag gjorde en minuslista för i somras. På pluslistan skrev jag bara en sak: Tänk inte på det. Och nu har jag glömt allt bra. Skönt. Bättre fly än illa fäkta funkade den här gången också.

Det riiiiinger!

Till slut pluggade jag in hemtelefonen. Mamma föredrar att ringa till den istället för mobilen. Har haft kontakten i väggen i en vecka. Det har ringt fyra gånger. Alla fyra gångerna var det telefonförsäljare. Jag kan inte mitt nya nummer, men det kan tydligen de. Dags för Nix.

Med inspiration i bagaget

Hoppåhej! Jag som inte skulle röra de där semesterpengarna... Men jag har bestämt mej för att åka ner på stan och köpa lite tyg för att sy. Är så himla inspirerad och sugen på väskor. Har en hemlig plan för hur jag ska först sy, sen fixa så de blir sålda. Sen blir det givetvis succé och jag skapar ett multinationellt företag och blir stenrik. Jag betalar studielånet och det andra lånet, sen köper jag en lägenhet i London och lever ett underbart, kreativt liv. Bra plan va? Men först måste jag tvätta...

När jag är rik ska jag köpa andra väskor också. Börjar med att plundra Mulberry flagship store på New Bond Street.

Day 5. Your definition of love

Dags för punkt 5 på listan... Jag jäktar inte med den precis, men nån gång kommer jag kanske till punkt 30... Okej, här kommer det:

Kärlek kan vara så mycket. Både glädje och sorg. Men den bästa kärleken är fin. Den får mig att skratta. Att liksom bubbla. Den ger harmoni och trygghet. Den är centrum i oasen som behövs i livet och den är gränslös.

Riktig kärlek överlever problem, bygger broar och håller genom stormar och orkaner. Den finns alltid där. Även om den innebär en viss oro är lyckan själva kärnan och det som vattnar denna vackra blomma.

Det går inte att beskriva kärlek på riktigt. Känslan är kanske för intensiv?

Gaaaaaaaahhh!

Har sista prillan inne för idag. Sex hela dagar har jag klarat mej med bara fem portioner om dagen. Skulle gärna sluta helt, dels av ekonomiska skäl men även för att det är verkligen inte bra för mina stackars tänder. Har dock insett att tvärsluta funkar inte för mej. Jag har inte tid att ta hand om koncentrationssvårigheter, huvudvärk och allmän surhet. Vet att det blir så, eftersom jag faktiskt försökt.

Nu har jag kommit på att jag iallafall ska lyckas dra ner på skiten. Så jag får en pris direkt när jag vaknar för att överhuvud tagen vakna... Sen en efter frukosten, efter lunchen, efter jobbet och en när jag ätit middag på kvällen. Däremellan tänker jag vansinnigt mycket på snus. Men det går.

Himmelriket eller helvetet... ?

Hej, jag vill jobba hos er

Jag gillar mitt jobb. Tycker det är väldigt kul faktiskt. Men dagar som denna, då känner jag mej så himla frustrerad! Hann inte alls det jag ville och borde ha hunnit och det gör mej sur, sur, sur. Funderade ett tag på att stanna längre och kanske gå hem tidigare nån dag, men orkade inte. Den tidiga morgonen dödade mej nästan.

MEN, det är inte frustrationen som får mej att fundera på att söka nytt jobb. Det är restiden. För fyra arbetsdagar per vecka tillbringar jag i runda slängar 11 timmar åt pendling. Det är segt. När jag dessutom jobbar så mycket extra jag bara kan (behöver pengarna) ja då blir det inte många timmar till vila och återhämtning. Vill hitta ett jobb i Göteborg, så nu letar jag aktivt. Igen. Har hittat tre som jag funderar på att söka. Vet inte om jag har nån chans, men försöka duger.

Livet?

Jag hatar måndagar. Inte så mycket för att det är början på arbetsveckan, utan mer för att det är en sån hiskeligt lååååååååååång dag. Nu ska jag tydligen återgår till ett schema där jag måste åka halv åtta på morgonen och eftersom jag stänger butiken och bussarna går mer sällan på kvällarna är jag inte hemma förrän ca 21.20.  Idag åkte jag kvart över åtta och var således borta i 13 timmar, från och med nästa vecka blir det 14.

Det enda jag gjort sen jag kom hem är att duscha, uppdatera mej via facebook, fixa frukostmacka (förbereder allt innan jag lägger mej - varje minut i sängen på morgonen är värdefull!) och nu ska jag sova för imorrn måste jag gå upp 5.50 am. Det är inte vettigt att ha ett sånt schema. Inte konstigt att jag blir konstig...

Eftermiddagsuppdatering

Jag möblerar lite. Bara så ni vet. Grannen måste fått lite ligga inatt, för än har han inte klagat. Kanske samlar till ett avgrundsvrål när jag sätter igång dammsugaren?

Så tycker jag

Rädda en varg, skjut en jägare

Den ovanstående meningen är ett citat från dekaler som klistrats på jägares bilar. Jag vill redan här säga att jag inte är någon som helst vargvän. Deras onda ögon gör mej precis lika rädd som jag är för vissa människor. Sådana som mördar och misshandlar och hedrar Hin Håle med andra diverse vansinniga saker.

Att hota med att mörda en jägare gör anti-jaktaktivisterna precis lika dåliga som de anser att skyttarna är. Eller förresten, jag tar tillbaks det. Det flyttar dem till en nivå under, till den typen av grymma människor som jag på samma gång räds och föraktar. Jag kommer aldrig, ALDRIG att jämställa ett djur med en människa. Att döda ett djur kommer i min värld inte någonsin ha samma betydelse som att döda en människa. Däremot tycker jag inte det är normalt och vettigt att plåga hundar till döds eller lämna sommarkatten åt sitt öde i augusti.

När jag ser en bild på aktivister som demonstrerar genom att fejka mord på en jägare, då undrar jag om de är allvarligt psykiskt störda, onda som Voldemort eller om de fått för lite kärlek. Aldrig någonsin kan jag sympatisera med sådana auktioner.

Som avslutning villl jag säga att jag tycker om djur. Inte alla, det erkänner jag. Ormar hör till den kategorin varelser som jag önskar inte fanns, då bara ordet orm får mej att lyfta på fötterna och rysa. Men jag skulle gärna ha en katt, hund eller häst. Jag tycker om att se älgar, rådjur och rävar ute i naturen (så länge de är i naturen och inte på min motorhuv, vill jag tillägga). Men det fyller mej med en ojämförbar skräck när vargen går i skolbarnens fotspår i snön, precis som att jag undviker att gå ensam i mörkret av rädsla för galna mördare och våldtäktsmän.

Ett smått elakt skratt

Min sura granne D verkar festa ikväll. Han spelade väldigt hög (och tyvärr dålig) musik i säkert en timma eller nått. Nu är det tyst så han har väl kanske gått ut? Fifan, så sur han kommer bli när jag stör mitt i bakfyllan imorrn. Jag ska nämligen städa bort julen och dammsuga. Mohahahahahaha!

Lördagsnöje

Håhåjaja, jag säger då det. Undrar vart den där Efterfesternas Drottning tog vägen? Hon flyttade med all säkerhet inte med till Göteborg iallafall... Har ju inte ens förfest ffs. Inget party alls faktiskt. Till viss (ganska stor) del skylls det på pengabristen, för ärligt talat hade jag mycket hellre träffat nån av mina vänner i stan och druckit ett par glas vin än att tvätta en lördagskväll.

Ja, det är sant, ni läste rätt: JAG TVÄTTAR! Suck. Men hellre det än att jag ska handtvätta jobbartröjor nästa vecka. Är det nått jag ogillar så är det handtvätt. Avskyr det nästan lika mycket som sladdar (men bara nästan).

Så denna lördag har sett ut så här: först åkte jag till jobbet och bilen gick sönder igen. Samma fel som sist. Men hurra (eller inte). Så fick jag låna en 13-nyckel och gubbe på Expert. Jobbade några timmar och det va ganska trevligt, när den värsta bilsurheten lagt sej. Åkte via Clas Ohlson och köpte en egen 13 innan jag drog hem till tvätten. Egentligen skulle jag ha hälsat på min fina vän, men eftersom bilen krånglar fick det läggas på is.

Annat som kan nämnas: Jag försöker dra ner drastiskt på snusandet. Det går ganska bra. Men så blev jag sugen på chips istället. En sak är säker, och det är att jag kan verkligen inte ersätta snusen med dylika snacks. Jag kommer väga över hundra kilo innan påsk om jag gör det och det vill jag inte. Inte alls! Så nu tog jag ändå en prilla. Dagens... eh... (räknar)... HAHA, bara den femte idag!

Smygsuper?

Gick jag i sömnen i natt? Drack upp en 75:a eller tog några droger? Nått måste det ju har varit då jag imorse valde att sätta på mina snygga stövletter. Såna med höga klackar. Såna som inte går ihop med göteborgsk ishalka. Det har varit en svår dag.

När jag halkade hem hoppades jag (precis som igår och dagen innan det) att Västtrafik skulle ha skickat mitt provåkarkort. På grund av pengabrist behöver jag det. När jag kom innanför dörren låg det inte nått kort där. Däremot hade Fortum skickat en påminnelse på en räkning som jag är säker på att jag betalt. Jag tror de förföljer mej, de jävlarna.

Och på tal om pengar, efter dagens jobbmöte spenderade jag slantar jag egentligen borde ha till annat (bussbiljetter och elräkningar tydligen) på lite reagrejer. Fast jag fick nya gardiner, en ljuslykta, ett durkslag och två toppar för 308:- Förlåt. Jag är kanske fortfarande full?

Hejåhå, tisdag igen

Ser på en dokumentär om Cornelis. Ja, eller ser och ser... jag lyssnar mest samtidigt som jag surfar. Inte konstigt att jag är splittrad nu för tiden. TV, dator, fundera vad jag ska ha på mej imorrn, vad jag ska äta osv. Borde väl sätta på radion och Spotify också kanske haha!

Nej, det jag SKA göra är att plocka fram morgondagens outfit (hör ni, jag låter som en modebloggare), stänga av allt elektriskt förutom sänglampan och sen lägga mej med min bok; Visst finns det gudar i Alabama. Rekommenderas! Vill hellre läsa än att jobba och då är det en bra bok, fast på nått sätt dåligt då jag ju ändå måste arbeta.

Jag har inte glömt!

Jomenvisst, jag kommer ihåg att jag ska göra en lista med 30 punkter. Tänkte fortsätta med del 4, vad jag ätit idag (hittills...)

Sov hos en fin väninna hemma i det vackraste av landskap inatt. Imorse ställde hon till med brunchfest. Åt både en ljuvlig äggröra med dill, varmkorv och flera olika sorters mackor. Pappa hämtade mej och på väg till tåget inhandlade jag dricka och en Mentos. Just dessa mjuka mintkarameller köper jag nångång sådär ibland och när det händer mosar jag oftast i mej hela röret på en gång, sen klarar jag mej från godis ett tag... Nu har jag halva kvar, men den åker nog ner i magen innan Göteborg iallafall.

På tåget hade jag troligen den bästa resfikan nån kan ha. Om de andra hade sett kunde det blivit riktigt farligt när de kanske skulle försökt sno min smörgåstårta. Känns bra att ha sån matsäck (och den är definitivt slut nu). Ett par såna smådajmkulor som var kvar sen resan i fredags har jag också knaprat i mej.

Jaha, ja det var visst allt. Nu ska jag fundera på vad jag ska kocka till när jag kommer hem. Middag och morgondagens lunchlåda kanske blir nått från frysen. Jag har både köttgryta, kyckling och köttfärssås. Det sistnämnda tror jag det får bli. Älskar Pasta Bolognese och tror minsann att den sista burken är ett riktigt mustigt långkok!

Spännande inlägg? Nja...

Det händer väl inte mej?

I måndags morse skrämde jag skiten ut mej själv. Kan inte minnas att jag någonsin känt sån panik över mitt eget liv. Så här var det:

Vaknade, trött som satan. Masade mej upp, i duschen och iväg. Bussen ner till Korsvägen och sen när jag satt mej på den andra bussen till jobbet hände det. Precis när jag skulle sätta på mej bältet tänkte jag att jag inte var säker på om jag skulle komma ihåg hur man får av det igen. En tanke som drabbade mej med full kraft. Nästa fundering kom ett par röda sekunder senare: Om jag inte minns vid vilken hållplats jag ska gå av då? Ångest deluxe, men extra majonäs!

Nu gick det bra, men hela förmiddagen var jag som i en märklig trance. Några korta samtal och en lunch senare fungerade jag hjälpligt igen. Mitt förstånd närmade sig det normala. Vad jag hörde är numer klassificerade som varningsklockor. Inga små försiktiga, utan det känns mer som kyrktornens dong-dong-dong. Jag håller på att braka rätt in i bergväggen.

Något är fel. Väldigt fel. Jag vet inte vad än, men en sak är jag på det klara med: den här usla nattsömnen knäcker mej. Gör mej utsliten. Nu måste jag bara komma på varför jag sover dåligt... Men jag är iallafall ett steg på vägen till att hitta mej själv igen. I det här läget är det skönt att ha vänner och kollegor som tar det på allvar. För sånt här är precis sånt som jag vanligen tiger om, för det känns som om det bara är flum i min egen lilla värld. Men det händer folk dagligen, och jag tänker lösa problemet (så fort jag hittar det).

Nu ska jag fortsätta försöka vara mej själv.