Igår tänkte jag lite på Olof Palme. Det gick liksom inte att undgå om man läser dagstidningar och ibland ser nyheterna på tv.
På morgonen den 1 mars 1986 gick jag upp vid åttatiden. Mamma skulle åka till stan på bokrea och jag ville att hon skulle köra mej till mina tvillingkompisar först. Jag tyckte det var lite tidigt att ringa och fråga om jag fick komma dit egentligen men gjorde det ändå, för annars hade jag inte kommit iväg. De sov inte. Ingen i deras familj sov. Någon hade ringt tidigt, tidigt och sagt att Palme var skjuten. Föräldrarna var av den rödaste sossesorten och det var en sorgens dag.
För mig var han en höknäst gubbe, men självklart berörde det mig. Vår statsminister hade blivit skjuten. Mördad. I Sverige. Jag tror vi alla dog en liten bit den dagen. Oavsett var man stod politiskt, gammal eller ung, hög som låg, alla. Sedan dess har världen förändrats mycket. Blivit en hårdare plats. Kanske för att någon faktiskt kom undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar